Izza Gara släppte en egenproducerad, och vad som känns som, en väldigt personlig EP i fredags. Hon sätter ord på den eviga motsättningen mellan att vilja bli önskad och samtidigt vara fri och oberoende. Älskar titelspåret Superbia i både ljudbild och uttryck.
Mina picks utöver singeln Favour som redan delats av bloggens andra halva hehe:
Bisou / Pauli
Lämna ett svar