Obs: om inget nytt, uppdatera sidan!
Vi fick så många otroliga släpp den här månaden, allt från singlar av Oklou till album av 070 Shake.
Månadens album och låt: Måste ge den till Becky and the Birds med sitt album Only music makes me cry now. Helheten i det här släppet är skört och varmt och gick racka vägen in i mitt hjärta från första lyssning.
Ett sista instick: L1NA släppte sitt efterlängtade album för en vecka sen och titelspåret har gått loss i mina öron. Jag älskar hennes ton och uttryck.
Bisou / Pauli
Ny singel, ryckig och med tung bas.
En tysk-brittisk kompositör och pianist. Jag kom först i kontakt med Richter i TV-serien “The Leftovers” (en helt otrolig serie). Där hans musik fick tonsätta den dystopiska känslan genom hela serien.
Salongsberusad går vi till konserthuset. Rummet är minimalistiskt och fint rent scenografiskt. Totalt 6 personer, inklusive richter, i svarta kläder och svagt upplysta. Spelningen består av 2 akter: “In A Landscape” och i andra akten “The Blue Notebooks”. Han förklarar även att det nya albumet ska förmedla gemenskap i den alltmer polariserade och svår tid vi lever i. Allt jag sitter och tänker är att kan inte musik bara få vara vacker och fin utan att behöva berätta ett specifikt narrativ.
Konserten börjar och musiken är lågmäld, stämningsfull och vacker. De spelar i total synkroni och blandar mellan inspelade klipp och vemodiga stråkar. Musikerna är så skickliga och samspelta. 45 minuter är över på ett kick trots vi befunnit oss i samma ljudlandskap i stort sett hela tiden(klassiska spelningar kan bli lite långtråkiga vanligtvis). Ett snabbt glas bubbel och sedan är det dags för rond 2. Rond 2 är mer av ett publikfrieri. Pianot hamnar mer i fokus och Max fullkomligt flyger över tangenterna. Man känner igen Richter på hans otroliga variationer som så tydligt beskriver känslan i “The Leftovers”. Det är mer även mer bombastiskt, vilket jag som Wagner fantast inte har något emot. Konserten avslutas storslaget med “On The Nature of Daylight”.
Från Glasgow kommer denna lovande duo. Drömskt, akustiskt och som att vandra i en trollskog. Påminner mig så otroligt mycket om någon annan artist men jag kan verkligen inte sätta fingret exakt på vem. Dom har själva beskriver själva att de har tagit inspiration från ”Solaris”. ”I Call to you” är nyligen släppt och de andra låtarna är från förra albumet ”Gloomerald” som kom förra året.
/K
Snön har kommit till Stockholm och en speciell känsla väcks i min kropp när jag blastar den här nya electropop-dängan i öronen under min promenad. Vet redan nu att den här låten kommer ta mig tillbaka till den här dagen, förstår ni vad jag menar?
Chloe Qisha har släppt sin första EP som är självtitulerad, och låten Sexy Goodbye är en ögonblicklig favorit.
Edit: den här ger mig också liv
Bisou /P
Lugnet i höstmörkret
Artistens Fines musikaliska uttryck är perfekt satt i tiden. Den här låten har fångat mig och hållit mig i sin ägo senaste dagarna.
Bisou / Pauli
Nya albumet har kommit och singlarna är starkast. Redan tipsat om ”I forget” och ”Young-Girl” vilka är hits och de ger mest avtryck av alla låtar. Varierande kvalité på resten av skivan men som helhet är det ett fulländat disco-pop album. Sofie Royer är en stjärna och jag vill ha mer!
Åk till Berlin och se Royer live på ”Kantine am Berghain” den 30/11. Kantine har en mörk och dekadent stämning där Royer kommer stå som en glimrande stjärna och guida publiken genom mörkret utan att överge det.